10 dagar efter
Det var dock inte endast frid och fröjd från start, utan vi har kommit hit steg för steg. Allt gick väldigt fort, inte bara förlossningen utan ALLT. Att gå från inga barn till att plötsligt ha 2, för det är så det känns. Tiden med M flög förbi och helt
plötsligt så kom vår andra underbara dotter. Andra graviditeten har även den gått fort och jag tror det kan vara lite därför som jag hamnade i förlossningsdepression. Jag kände det inte direkt, utan det liksom smög sig på någon dag senare. Har gråtit
mycket, speciellt de första dagarna då amningen krånglade, lillasyster gick ner mer än vad som var normalt, fick panikköpa både bröstpump och ersättning, och jag fick sådan separationsångest till M. Jätteglad, även tacksam, över att M blivit
mer bekväm med sin babo och andra överlag, men det är svårt för mammahjärtat ändå eftersom det alltid varit hon och jag. Helt plötsligt, över bara en natt, så växte M och blev lite mer självständig.
Hon har förövrigt varit helt fantastisk! Många frågar ifall hon är avundsjuk men nej, det tycker jag inte. Visst kan hon bli lite klängig och också vilja komma upp i famnen när mamma sitter och ammar långa stunder, men det känns bara mer som att
M också vill mysa lite. Det har varit en omställning för oss alla och jag är så stolt över henne!
Ser fram emot varje dag, att få se de växa upp tillsammans. Mitt hjärta svämmar verkligen över av alla känslor för mina tjejer, jag älskar de båda något så otroligt!
